Alla dessa vanliga människor med sin lilla makt. De kan bestämma när eller om de ska borsta tänderna på kvällen. De kan bestämma över sina studier, yrken, handlingar. Den lilla makten som styr och skapar oss, men einte gör så stor skilnad i världen. Om vi inte stämplar kortet på bussen uteblir vi från västtrafiks undersökningar och statistik , men vad spelar det för roll i det stora hela...egentligen.
Som kvinna blir jag förbannad när folk tar upp abortfrågan och påstår att det är ett liv och att jag skulle vara någon slags mördare om jag aborterar det. Som om någon annan ska få lov att ha makten över vad som sker i min kropp.
Alla människor som klär sig rätt, beter sig korekt och vaggas in i en falsk verklighet, för attd et skulle vara allt för kämpigt att ifrågasätta eller förändra sitt tänkande.
Vanliga människor med vanliga problem...men, finns det ovanliga människor? Sjukdomar, maktpositioner och normöverskridande, kan anses ovanligt eller rent av konstigt. Det är något som stör våran normalitetsbild när någon, helt öppet, pratar om sin psykiska ohälsa, eller klär på sig en kjol trots att normen säger nej!
I vårt lilla land, där allt ska vara lagom, har även vi olika maktmän. Dock känns de relativt vardagliga. Det är till exempel inte svårt att tänka sig kungen komma hem, tappa upp ett bad och bara sjunka ner bland de varma ångorna. Det är relativt enkelt att se Reinfeldt, dra av sig kostymen och bomullssockorna, slänga sig på soffan och gotta sig med en kopp te. Dessa två farbröder, inom maktpositioner eller inflytande (kanske inte herr kung så värst mycket...), är inte allt för skrämmande. Det är naturligt att de gör vardagssaker. Men om vi tänker på Åkesson...kan man se honom lufsa runt i pyjamas och lukta sig diskret i armhålan för att liksom se efter, om en dusch behövs eller ej. Kan man tänka sig Åkesson gråta till filmen Upp, för att sedan smyga in i köket och göra en liten ostmacka? Det är inte lika lätt. Människor som vi anser som onda känns mer hanterbara om vi bar alåter dem vara, just onda. Utan känslor, utan en vanlig vardag, men... om nu onda människor bara är onda, hur kan de ha anhängare, vänner, en partner, barn? Dessa maktmän, som inteäger empatikänslor eller ens en vettig syn på vad som är rätt eller del, hur kan de då lura i någon att de är värda att älskas?
Vanliga kvinnor med anliga behov, tankar och känslor. De har makten över om de ska, borsta tänderna på morgonen, ta en kopp kaffe innan eller efter toalettbesöket, eller när de ska gå och lägga sig. Vanlga människor som råkat födas under en vis stidsepok och som har färgat av sig.
Hur löd bråken i dessa hus? "Gör si och så, annar såker du till Gulag!" eller "Du gör mig så arg att jag snart slänger sig i Viktoriasjön med resten av befolkningen!"
Vanliga...? Kvinnorna bakom männen vi kallar monster eller onda. Är kvinnorna också onda? Det är inte dem som har bestämt att judarna skaförföljas, det är inte dem som tyckte att arbetsläger och massmord var en bra idé... men där är dem, troget vid hans sida. Hurdana hade de varit om de inte gifte sig med en mäktig man med stort inflytande över ett land? Hade de varit vanliga? Vad är de nu, ovanliga?
Idag var jag ute och fotograferade. Jag är så tramsigt lycklig över all hjälp jag har fått, det liksom slår lite extra hårt när jag tänker på det. Tack Linnea, Lisa och Sandra!! Jag ska döpa min förstfödda efter er, Nesansa!
