Denna veckan har jag fortsatt på mitt monster samt hittat och skapat små monster i tidningar. Jag har också försökt fundera på vad det är jag själv anser vara monster. Hur definierar jag monster och hur kan jag hitta någonting som stödjer min tes om att alla har ett monster i sig men alla vet inte hur en tytglar och hanterar sitt monster?
Jeffrey Dahmer, för att ta ett extremfall, kunde inte hantera sitt monster, frågan är om han någonsin ville göra det? Finns det en monsterkurva?
Sedan har jag fortsatt att läsa frankenstein. Jag är ingen snabb läsare, som ni kanske förstår, men det går i stötar. Funderar över om Victor Frankenstein är MONSTRET eller saknar han bara kunskap och därför också beter sig på de mest själviska sätt? Är att vara helt självisk en monsterhandling? Är det en monsterhandling om andra råkar illa ut på grund av det?
Barn är ju väldigt själviska, betyder det då att deras monster ständigt är framme och sniffar? Betyder det då att de ännu inte har lärt sig att hantera sitt monster? I bemötande av andra, hur vet en om monstret är där eller inte? Vem bär monstret med tyngd och vem blir dragen av sitt monster?
Kan monster vara söta och ändå skada?
Kommentera