Mitt tredje eller fjärde försök, mina damer och herrar: Min första tanke när jag såg Mickalene Thomasverk var ”Det här är ju Eduard Manet!” Det var klart som ljusan dagen och det gjorde mig rent av lycklig. Vi har pratat ganska mycket om det där med att ”sno” eller ”låna” fritt från konstnärer och huruvida det är fel eller inte. För min del så tycker jag att det är både bra och lärorikt, bara man är ärlig med att man har lånat. I det här fallet kändes det som om hon hade tagit en gammal och, för mig, ikonisk bild av impressionismens början. Det här är ett verk som jag har tittat på om och om igen och alltid stört mig på. Det känns så absurt att dessa män sitter där och äter frukost, samtidigt som de har en naken kvinna med sig, bara sådär. Ta mig inte på fel sätt nu, jag gillar att spatsera runt naken lika mycket som den nästa, men om man ser så mycket kläder männen har på sig så undrar man ju om hin inte fryser. Varför fick inte hon lov att ha på sig något heltäckande?
I Mickalene Thomas verk har vi däremot tre kvinnor, sittandes i sina klänningar, som riktigt blänger mot oss. Det känns som om .... Och här tog det slut.
Två observationer från förra måndagen
Jag ska ta nya tag, jag ska fixa det här, jag ska, jag ska, jag ska inte gå under.
