I över ett år har jag verkligen fastnat i olika poddar som tar upp och pratar om mord och mördare. Somliga är bra, andra är helt fruktansvärt dåliga. I de dåliga använder de ord som MONSTER och OND för att försöka beskriva dessa massmördares beteende.
Det finns inga människor som föds onda! De föds inte heller till monster. Människor kan göra ondskefulla och monstruösa handlingar, men det beror allt som oftast på att de själva har varit med om hemska och fruktansvärda saker själva. De är inga monster, de är inte onda.
På samma sätt finns det inga änglar eller goda människor. Människor kan göra saker som är godhjärtade eller änglalikt skyddande, men de är inga övermänniskor eller fantastiska livsvarelser.
Mitt monster, mitt egna monster, är bara i första fasen. Den är knapt ute ur min livmoder. Den är:
OBEKVÄM
kladdig BÖKIG
ful KONSTlad
Jag har alltid varit den som har tittat på mänskligheten och tänkt att de alla är svin. I detta svineri har jag inkluderat mig själv då jag är en del av denna massa av människor. På senare tid har jag skapat mig en lite mildare syn på människor. Alla vill nog väl men det är inte många som orkar anstränga sig. Sedan finns det dom som vill väl men tycker fel och då kommer det alrig gå bra.
Jag bygger mitt monster även om monster inte finns. Det är samma sak som att onda människor inte finns men samtidigt existerar massmördare, nazister och människor som äter zucchini.
Ja, jag är ett monster, är ett monster
Men jag kände att jag måste
Jag var ett monster, jag var ett monster
Men jag kände att jag måste
Är ett monster, är ett monster
Men jag kände att jag måste
Är ett monster, är ett monster
Men jag kände att jag måste
Men jag kände att jag måste
Jag var ett monster, jag var ett monster
Men jag kände att jag måste
Är ett monster, är ett monster
Men jag kände att jag måste
Är ett monster, är ett monster
Men jag kände att jag måste
Tack Laleh och tack Stina och Kajsa för att ni har tagit fram mitt behov av monster!
Idag har jag alltså påbörjat resan mot monstrositet. Det tog mig drygt två timmar att göra min mun, vilket jag kände inte riktigt var logiskt med tanke på resultatet. Hade problem med att det kändes för simpelt, för barnsligt, för icke-masteruppsatsigt. Men det är så det får vara, tror jag.
Nu har jag också en oerhörd lust att läsa Frankensteins monster av Mary Shelly. Har aldrig läst den då jag fick höra slutet en gång när jag var liten och fick exploderande panikångest. Men kanske är det dags?
Kommentera