Förra veckan fick jag så många bra tips och trix på vad jag kunde göra med min performance att jag knappt kunde placera allt i huvudet. Fragment fastnade och dessa har dykt upp lite titt som tätt, så som att skriva ner vad åskådarna gör, utklädd kontra icke utklädd, bakgrund, dubbelbakgrund....etc.
 
Sedan senast har jag inte gjort så mycket mer än att jag har tittat på Elin Wikström och Marina Abramovic. Vi har ju redan tidigare läst och sett lite av vad Marina Abramovic har gjort och jag måste säga att det är fruktansvärt ångestladdande. Jag minns att innan approprieringen riktigt hade satt igång, pratade jag med Linnea angående hur vi ville ta oss ann uppgiften. Vi pratade om Maktarbetet som vi hade haft tidgare och om hur mycket ångest det arbetet medgav. Vi var båda två inne på att vi skulle försöka fly det tunga, och fokusera lite mer på lättsamhet och lek. Jag kan härmed också meddela att lek fortfarande är min grundtanke.
 
Då jag kikade på Elins performence, där hon sover på ICA eller när hon sitter i ett uppbyggt rum, naken, och läser en bok, kändes mycket lugnare och snällare.
 
"Har hon inget vettigare att göra? Du då. Har du inget annat att hitta på än att stå och glo på henne?"
 
Jag började fundera på det där med min performance och hur jag tycks vilja föra in I väntan på Godot. Lugn, sitta, läsa, skriva, lugn.... hmmm
 
Min tanke i dagsläget: Jag går in, med en väska. Neutralt klädd, inget direkt iögonfallande. Med mig har jag även  två manuskript av I väntan av Godot. Jag lägger det ena manuskriptet bredvid mig, och det andra har jag. Ställer ner väskan, sätter mig, och börjar läsa tyst. Efter en stund, öppnar jag väskan och tar fram någon rekvisitabit, rock, hatt, andra skor, en morot, och tar på mig. Stänger väskan och fortsätter läsa. Detta tänkte jag att jag skulle göra med jämna mellanrum tills väskan är tom, och då, när allt är klart, går jag av.
 
Tanken är även att om någon skulle sätta sig bredvid mig, skulle jag be hen att läsa manuset med mig. Kanke bjuda på en morot, kanske även ha rekvisita åt personen.
 
 
Jag frågar mig nu, är det här tillräckligt? Är det här min historia? Glömmer jag av orginalverket med 24:00:01? Ångest oro, kommer det gå?
 
Jag har även bestämt mig för att hasa ner till Röda sten igen och spela in ljudet, igen. Jag kanske kan fråga om de kan stänga av alla andra ljud som liksom stör min inspelning. Kanske, om jag förklarar vad jag ska ha det till, kan det gå? Annars så får jag försöka på annat sätt.
 
 
 
-Om vi skulle ta och ångra oss