Hur skulle du beskriva att MLT kan sättas i relation till appropriering, dels i ett didaktiskt och dels i ett konstnärligt perspektiv inom lärandet för bildämnet: Problematisera, argumentera, motivera
MLT att använda sig av alla sinnena, att få känna, beröra. Att se, på ett denotativt men även ett konnotativt sätt. Avbildbarhetsrummet, hur ser jag på verket, är det i en bok? Isf, vad hade det gjort om jag såg det på ett museeum, eller hemma hos föräldrarna? Associeringar, tankar, minnen, mycket viktiga på ett individuellt plan. Att få känna av vad en själv tycker, vad en själv upplever och vad en själv kan göra med det en har fått se.
Detta är en bra början, att liksom gräva ner sig i sina egna tankar kring konst och skapande. Hur hade JAG gjort. För att sedan inte fastna i samma gamla rutin, vilket visserligen är trevligt men kan bli tråkigt efter ett par år, behöver en få ta del av andra människors tankar. Det är det som Vygotskij petar på hela tiden, att en lär sig genom och med andra.
I och med appropriering tar en ju del av någon annans tankar. Det är som när en pratar med andra under tiden man skapar, en frågar vad de andra tycker, om det är något som fattas eller bör läggas till. Vad ska ändras etc. I en appropriering för en denna diskussion själv i huvudet. En kan se på ett konstverk och tänka, vad skulle jag kunna göra för att göra det här till mitt? Vad kan jag förändra? Hur vill jag att andra ska se på min approrpriering? Hur ska det kännas, hur ska det läsas av?
Som jag skrev i mitt föregående blogginlägg så anser jag att få reflektera högt kring sitt egna men även andras verk ger otroligt mycket. I texten Multiple Literacies Theory tar Diana Masny upp ordet becoming och becoming other. Vad jag förstod det som så är becoming ett sätt att skapa sig själv, en tillblivelseprocess som Marie-Louise beskrev det. Det är en individuell process medan becoming other är en social process där en skapar sig själv tillsammans med andra. Inte helt olikt Vygotskijs tankesätt.
PÅ något sätt har jag generaliserat det så att becoming är ett konstnärligt sätt att utvecklas och becoming other, är ett didaktiskt utvecklingssätt. Självfallet är det inte så enkelt, jag själv anser att när jag växer på ett konstnärligt sätt så växer jag även på det didaktiska planet. Det är en helhetsprocess. Ett exempel: När vi jobbade med maktprojektet våren 2014 satt jag i våran sal och målade på mina diktaturtanter. Tillsammans i salen satt mina klasskamrater och arbetade dem också, alla var helt uppe i sitt. Tankegångar, tekniker, uttryckssätt for runt i mitt huvud och tillslut kändes det som om jag fastnade. Då bad jag mina kamrater att ta en titt på det jag jobbade med och komma med kritik. I och med att vi höll en uppen diskurs kring mitt skapande, utvecklades jag didaktiskt genom att jag tog till mig deras råd och knep. Men även konstnärligt då jag fick nya sätt att se på mitt skapande.
Att använda sig av MLT är givet, kanske är det dock en bra sak att anväda sig av det på ett medvetet sätt, så som att försöka vidröra alla sinnena vid en bildtolkning.
