Alltså obearbetade ord och tankar, ibland helt kopierade från bok och ibland bara fragmentariska funderingar.
Intersubjetivitet – kallas egenskapen att en (subjektiv) uppfattning delas av medlemmar i en större eller mindre grupp. Tex en gemensam samhällssyn eller att jag, carl och katla vet vart katlas vattenskål står, men en utsomstående har inte samma intersubjektiva förståelse då den kanske brukar ställa vattenskålen någon annan stans, eller inte ens har en vattenskål.
Transcendent, en filosofisk term som överskrider gränsen för det som kan uppfattas med sinnena egenskaper bortom tingens kategorier. Så som skönhet och godhet.
Hos Levinas uplever människan världen inte enbart genom sitt materiella arbete. Hen uplever den också genom alla sina sinnen.
Merleau-Ponty
Kempe, 1992. Sid, 14-15:
analyserande perception (vår uppfattning och bearbetningav det vi varseblir) på ett för-objektivt plan och på ett för-subjektivt plan. - alltså både innan vi gör tingen till föremål (objekt) och innan vi reflekterar över oss själva (som subjekt).
Kempe, 1992. Sid, 47:
Detta ansikte, genom vilket den Andre hänvänder sig till mig, kan aldrig bli en ren föreställning om ett ansikte. När jag förstår hans eller hennes situation såsom en olycka vilken ropar efter rättfärdighet, beror detta inte på att jag bildar mig en klar bild av den andre, utan på att jag tar på mig ett ansvar som den som både står över och under den ande personen som möter mig med ansiktet.
Jag läser Levinas ansiktstankar (ögat?) som om en kan läsa av människor i den situation dom är just där och då. Att en kan läsa av ansiktet, hur det för sig, färg och annan attribut. Detta är ingen objektiv avläsning. Den är ytterst subjektiv, hur jag läser av en person. En läser in saker och ting. Den andre har en viss makt över en, det samma gäller mig.
Om någon har ett visst ensamt uttryck, kan jag känna mig ansvarig för detta. Även om det är en okänd människa, känner jag att det är mitt ansvar eller min skylldighet att hjälpa till. Däremot har JAG makten att göra någonting åt detta(Kemp, 1992. Sid, 47).
Den Andre – Levinas anser den andra personen som etisk instans
Den andre – en annan person i allmänhet (Kempe, 1992. Sid, 8).
Sitter och läser Emmanuel Lévinas - En introduktion av Peter Kemp. I boken formas Lévinas etiska funderingar kring ansiktet. Kemp skriver att en kan se med alla sina sinnen, dock känns det som om det är motsägelsefullt för vad som står senare.
Ögonens betydelse tycks ha med att läsa av människors tillstånd där och då. Denna avläsning är subjektiv. Om jag ser en person på spårvagnen som jag läser av som ledsen eller ensam, finns här två maktrelationer. Den Andre har makt över mig på det sättet att jag börjar reflektera över vad jag kan göra för den andre i denna situationen.
"Den påminner mig om en förpliktelse och dömer mig".
Alltså denna etiska maktrelation, där jag känner mig manad till att göra något, men jag har den grundetiska makten att faktiskt gå och göra något eller inte...
Munnens betydelse handlar om en uppenbarelse av den andra. Det är inte en subjektiv tanke om någon annan utan det är en dialogisk undervisning. När jag läser i boken om hur samtalet ska vara som en undervisning där en inte bara pratar för att hävda sig och sin kunskap. Uvisningen, eller samtalet, kommer utifrån och lär mig någonting som jag inte visste.
I denna håda uppdelning tycker jag att vissa människor försvinner. Vad händer om dessa två funktioner inte existerar? Kan den personen då inte lära sig någonting utan språket eller skapa en maktbalans för att den inte kan se?
"En meningsfull värld är där den Andre finns."
Är en etisk instans höjden av etiskt tänkande? Om moral är metod och etik är teori... vad är då den teoretiska instansen?
Att vara ett medvetande eller snarare att vara en upplevelse, det är att intimt kommunicera med världen, kroppen och den andra, att vara tillsammans med dem i stället för bredvid dem (Merleau-Ponty. 1999. Sid, 49).
NPF är förkortning för Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (neurodevelopmental disabilities) och är ett paraplybegrepp för olika funktionsvariationer så som ADHD, autism och Aspergers (Jakobsson, Nilsson. 2011. Sid, 160).
Exekutiva funktionerär ett pragmatiskt, sakligt begrepp. Att det är pragmatiskt betyder att det är erfarenhetsbaserat och ska på så vis användas praktiskt.
-
impulshämning – vilket handlar om att ha svårigheter med att bromsa och kontrollera sina impulser och aktiviteter. Detta kan vara att en elev agerar på någonting utan att reflektera över vad den faktisk gör. Om en elev med dessa ssvårigheter inte blir tillräckligt eller lagom stimulerad kan eleven få stora svårigheter i att koncentrera sig på uppgifter eller hålla fast vid långsiktiga mål (Jakobsson & Nilsson. 2011. Sid, 161).
-
igångsättningssvårighetrer
-
arbetsminne
Centrala koherens
Mentaliseringsförmåga
Jakobsson, I.L & Nilsson, I. Specialpedagogik och funktionshinder. Att möta barn och unga med funktionsnedsättningar i en utvecklande lärmiljö. 2011. Stockholm: Natur & Kultur.
Kemp, P. (1992) Emmanuel Lévinas – En introduktion. Stockholm: Daidalos
Merleau-Ponty, M. (1999). Kroppens fenomenologi. (1. uppl.) Göteborg: Daidalos.
DIDAKTISKA FRÅGOR
Hur ser det pedagogiska arbetet ut i bildsalen i dag när det gäller elever och unga med NPF?
Hur skulle en kunna förändra det så att ingen blir exkluderad?
Hur kan en jobba med elevers diagnoser så att de istället för att diagnoserna gör det svårare, gör dem det att skolarbetet känns mer kreativt och meningsfullt?
Vad har vi för nytta med att förstå oss på NPF?
Kan bildämnet vara en tillgång för elever och unga med NPF?
