Nu är allt klart, fastställt och tillfixat. Idag ska jag känna lugnet, tillfredsställelsen och lyckan över att allt är på sin plats. Denna explosion av känslor som jag bör känna, finns inte att få tag på. Istället är jag fylld av oro, ångest och en stark känsla av att ingenting är som det ska. Allt är fel. Det liksom skaver i kanterna, sömmarna ömmar och skorna klämmer. Här sitter jag nu, uppgiven och övergiven, exploderande inuti men avslagen och orkeslös till synes.
Mitt arbete har hamnat i en inre diskussion angående liten kontra stor makt, vanlig kontra ovanlig. Det har jag valt att gestalta genom fyra foton och en liten text. Jag har fått mycket hjälp genom mitt arbete och jag är djupt tacksam. Denna hjälp har räddat mig från att drunkna, den har gjort så att jag lyckats hålla huvudet ovanför vattenytan och äntligen har kunnat simma i land. Jag har tackat dem allihopa tidigare, men det känns inte som om jag får fram min varma känslor för dem tillräckligt ändå. Ni underbara vänner, Amanda, Hanna, Linnea, Lisa och Sandra. Tack för att ni har funnits där och hjälpt mig, mer än ni anar. Vill även tacka alla som har hjälpt mig att komma på vilka bilder som tillslut fick bli uttryckta, underbara är ni!
Trött och sliten jävel, hållandes i en bild av en bild i en bild.
Redovisning - Bilderna plus texten
Vanliga människor - de finns överallt. Vanliga människor handlar köttfärs på nedsatt pris, ser på melodifestivalen som en folkfest och svär över trafikstörningar. Vanliga människor kan välja mellan aftonbladet eller expressen, sossarna eller moderaterna, pepsi eller cola. De kan välja när eller om de ska borsta tänderna på kvällen, sina studier, yrken och handlingar. Det är vardagsmakten som styr och skapar oss, men ändå inte gör så stor skillnad i världen. Om vi inte stämplar kortet på bussen uteblir vi från västtrafiks undersökningar och statistik - vi försvinner i anonymiteten.
Ovanliga människor - vilka är de? Är ovanliga människor de som har kjol, när normen klart säger nej? De som pratar om sin psykiska ohälsa i lunchkön till mikron, eller ställer till med oreda ute i världen för att deras maktposition ger dem den möjligheten? Ovanligt är något som strider mot våran normalitetsbild, något som gör oss upprörda, rädda och fundersamma. Vi stänger in dem i olika fack så att vi slipper försöka förstå oss på dem och hävdar att de är ovanliga eller helt enkelt onormala. Vi kan inte tänka oss att Putin på kvällskvisten, smyger ner till affären på hörnet för att köpa en liter mjölk till morgonkaffet. Vi kan inte se Kim Jong-un framför oss, inknödd i ett hörn i soffan, gråtandes till filmen up. Ovanliga människor kan ju omöjligt göra helt vanliga saker, eller?
Kommentera