Måndag och klockan visar på tre minuter i ett. Här sitter jag, pyjamasbeklädd och tankar kring mer kaffe och bananflugor. Jag hade tänkt att beskriva några lösryckta idéer kring min appropriering, jag ska bara försöka hitta orden först... och göra mer kaffe.
I ett tidigare blogginlägg berättade jag om hur Shilpa Guptas konstverk 24:00:01 fick mig inspirerad. Jag lovade mig själv att jag skulle gå på alla utställningar innan jag bestämde mig och den tanken ligger till viss del kvar, men då jag inte har haft orken att springa iväg till Hasselblad ännu så ligger mitt fokus på konstverket 24:00:01.
Mitt fokus i approprieringen är vid ljudet och känslan. Det första jag får göra är att bege mig ner till Röda sten med en liten inspelningsmanick och spela in det rasslande ljudet. Jag kan även då passa på att bevittna fler ord och meningar som dyker upp på transittavlan.
Känslan jag vill komma åt är anonymitet och lugnet i stressen. En brukar höra, i film men även i andra sammanhang, hur en kan vara omringad av människor men ändå känna sig ensam. Med min appropriering vill jag försöka få fram att en kan hitta lugnet trots att en är omringad av stress och en massa människor. Lite som att komma i tid till tågstationen och lugnet som infinner sig när en kommer på rätt tåg.
Nu när jag sitter och skriver ner mina tankar kring min appropriering börjar jag hitta ett samband med Samuel Becketts pjäs I väntan på Godot. I pjäsen möter vi Vlademir och Estragon som väntar på Godot. Ingen av dem vet vem Godot är eller hur han ser ut eller låter, de vet bara att de väntar på honom och att nör Godot kommer, så kommer allt bli bra igen. En långsam pjäs som handlar om... ja vad handlar den om?
Anledningen till att jag drar denna koppling kan vara att jag nyligen såg I väntan på Godot och att de scenkläder, som ofta jag har sett användas, är liknande till vad jag har tänkt mig till min appropriering. Jag vet jag är kryptisk i mitt förklarande, men det ska vi nog kunna strukturera upp så småning om.
Jag vill göra en happening, eller ett kort framträdande om en så vill säga. Inspirerad av Shilpa Gupta och Samuel Beckett. På golvet vill jag ha en bänk, där ska jag sitta, vänta och vänta. Äta en banan, ta av mig skorna, lösa ett korsord, vänta. På väggen bakom mig vill jag ha ett svartvitt foto av människor som jäktar. Suddiga konturer av anonyma människor som stressar fram. Till denna scen ska ljudet från Shilpa Guptas konstverk 24:00:01 rulla på. Efter att jag har suttit där, hur länge vet jag inte, ska jag lämna min väska och mitt bananskal, och låta scenen tala för sig själv.
Grejen med A story within a story, är att hitta sin egna historia i någon annans historia. På så vis kan andra hitta sin egna historia i min. Alla får lov att tolka min historia precis så som en behagar
- Om vi skulle ta och ångra oss.
Kommentera