Det har känts svårt i veckan, svårt att förstå mig på mitt gestaltningsarbete, svårt att ens bena ut vad det är jag vill göra. Jag som kände att jag började så starkt med idéer och planering ligger nu i diket och försöker komma på hur jag hamnade här. Det är som om jag skjuter undan gestaltningsarbetet och lägger ner min energi på att diskutera min litteratur med människor i min närhet.
Samtidigt som jag har legat och jollrat i diket har jag varit arg och bitsk, som en riktigt jävlig liten grävling som biter till när ett ben trillar ner i grytet. På onsdagen diskuterade vi kapitlet Vithetens fenomenologi i boken Vitheten Hegemoni, skriven av Sara Ahmed.
Jag satt hemma och läste högt och förde en diskussionen med mig själv för att kunan försöka förstå texten. Jag fastnade för rörelser, naturliga, självklara, det.... fan det går inte!!!
Jag är så arg, kanske är det den här kursen, kanske har jag mens, kanske är jag bara så trött att det spiller över i illska, spott och fräs. Jag har helt tappat mitt gestaltningsarbete, jag känner ingen lust för det alls, jag sitter bara och grubblar över litteraturen och min egna privilegerade situation, skäller ut min mormor för att hon uttalar sig rasistiskt sedan sjunker jag ner på botten. Ligger och väntar.
Dagarna tuggar monotont förbi, vad gör jag med min vithet och vad gör vitheten med mig?! Tugg, tugg, tugg... koncentrationen håller inte, håller inte till allt som bör göras. tugg, tugg, tugg, tvi, spott, gräl och bråk. Jag är arg! Jag är arg på mig själv för att jag inte har de rätta svaren, är arg för att jag på något sätt tror att det är möjligt att ha alla de rätta svaren. Jag är arg på samhället, samhället Sverige, människor som bor här och vägrar släppa till, arg på mig för att jag är en av dem!
Andas in, 1, 2, 3. Håll andan, 1, 2, 3. Andas ut, 1, 2, 3. Håll andan 1, 2, 3. Kan jag inte bara få ta en paus? En riktig paus. FUCK IT I'M OUT! Ses nästa vecka
Kommentera