Varför tycks det aldrig bli så som jag tänkt mig? Varför förvrids min fantasi till det mest banala som kreativitet kan åstakomma? Jag ser på valen för tionde gången och känner hur suckarna bara pyser ur mig tills jag är lika fattig på syre som en ouppblåst ballong.
Valen skulle representera mig och havet min rädsla, min ångest, min oro. Det är inte trovärdigt, det är inte rätt! Jag tittar på den igen och ifrågasätter mina känslor. Kanske är det så att det känns mer än det syns? Jag vill ju att det ska synas lika mycket som det känns, jag vill att alla som ser den ska känna ett djupt och ängsligt illamående av ångest! Det ska kännas som tusen hugg i magen, som om ingenting någonsin kommer bli bra igen, SOM OM ALLT BARA HÖLL PÅ ATT SUGAS NER I EN OÄNDLIG SVART GROP!!!!
I morgon fortsätter utvecklandet av filmen. Så här ser det ut hittills: Valen
Min kära far som hjälper mig med filmprojektet
Jag när jag placerar min ångestval
Min ångestval
Kommentera